Om Svalbard
Svalbard är en ögrupp som ligger i Norra ishavet, halvvägs mellan Norge och Nordpolen. Huvudön heter Spetsbergen och gav tidigare namn åt hela ögruppen. Andra betydande öar är Nordaustlandet, Edgeøya, Barentsøya, Kvitøya (Vitön), Kong Karls Land, Prins Karls Forland och Hopen. Bjørnøya som ligger nästan halvvägs mellan Norska fastlandet och Spetsbergen räknas också till Savalbard.
Svalbard har en total landyta på 61 020 kvadratkilometer (i jämförelse 20 gånger större än Gotland). Av landytan täcks 60 % av glaciärer. 65 % av landarealen är skyddad som nationalparker eller naturskyddsområden. Den sammanlagda havsarealen är 90 200 kvadratkilometer varav 87 % är skyddad.
Svalbard har ingen ursprungsbefolkning. Först 17 juni 1596 upptäckte holländaren Willem Barentsz Svalbard. Han var då på sin tredje resa för att finna den kortaste sjövägen mellan Europa och Asien. Kanske har människor varit på Svalbard tidigare men några säkra spår efter dem har ännu ingen kunnat finna. Först under 1700-talet började fångstmän i mindre grupper stanna på Svalbard också över vintern. Bosättningar året runt etablerades först på 1900-talet.
Svalbardtraktaten
Fram till 1920-talet var Svalbard ett ingenmansland. 9 februari 1920 undertecknades Svalbardstraktaten som trädde i kraft 14 augusti 1925. Traktaten ger Norge territoriell suveränitet över Svalbard men de undertecknande nationerna, nu ett 40-tal till antalet, har omfattande ekonomisk rätt att bedriva verksamhet i området. Traktaten föreskriver också att militär verksamhet inte får bedrivas på Svalbard. Sverige är en av nationerna som undertecknat avtalet.
Innan Svalbardtraktaten tecknades bedrevs här oreglerad industriell verksamhet med bland annat valfångst för valkokerier, omfattande jakt på säl, valross och isbjörn samt kolbrytning och annan mineralutvinning. Bland andra hade Sverige här en kolgruva, Svea gruva. I dag bedrivs bara husbehovsjakt i mindre omfattning på säl, ren och ripa. Kolbrytning sker endast för egen produktion av el och fjärrvärme.
Befolkning
Svalbard har en åretruntboende befolkning på cirka 2 650 personer (2016) av dessa bor 2 100 i huvudorten Longyearbyen och 50-talet i forskarsamhället Ny-Ålesund. Omkring 500 personer bor i det ryska gruvsamhället Barentsburg. Livet i Longyearbyen lockar folk från hela världen. Här bor personer med pass från närmare ett 50-tal skilda länder. Bland andra 100-talet svenskar. Det är svårt att exakt ange ett invånarantal. I statistiken räknas de som har för avsikt att bo och vara verksamma på Svalbard mer än i ett halvår. Och omsättningen är stor omkring 20 % flyttar in och ut varje år.
Natur
Svalbard präglas av det nordliga läget med arktiskt klimat och permafrost. Här växer inga träd eller buskar. Växtlivet motsvarar det vi finner i högalpin terräng i Skandinavien. Djurlivet är begränsat till arter anpassade till det stränga klimatet. Här finns fler isbjörnar än åretruntboende människor. Valrossar trivs i vattnen runt Svalbard. Vid senaste räkningen 2012 uppskattades antalet valrossar till närmare 4 000 individer. När den fridlystes 1952 fanns bara något hundratal valrossar kvar runt Svalbard. Bland landlevande däggdjur finns i övrigt bara fjällräv och svalbardren, en kortbent och knubbig släkting till den ren som finns i Skandinavien. Här finns inga gnagare.
På Svalbard finns och ett flertal sälarter och här finns goda möjligheter att se olika större valarter som kommer hit sommartid för att beta i de näringsrika vattnen. Varje år ses regelbundet bland andra blåval och knölval.
Fågellivet domineras av arktiska och oceaniska arter. Den enda landlevande fågelarten som stannar över vintern är svalbardripa en underart till fjällripa. Sommartid fylls fågelbergen med spetsbergsgrisslor i hundratusental och alkekungar i miljontal och inte fullt så många lunnefåglar. Stormfåglar kretsar ständigt runt alla fartyg. Här finns möjlighet att se flera ovanliga måsarter som ismås, tärnmås och med lite tur också rosenmås. Här finns samtliga fyra europeiska labbarter, storlabb, bredstjärtad labb, kustlabb och fjällabb. Spetsbergsgås och vitkindad gås är karaktärsarter liksom praktejder.
Klimat
Månadsmedeltemperaturen i Longyearbyen varierar mellan -16 grader vintertid och + 6 grader sommartid. Gynnsamt höga temperaturer i jämförelse med andra platser i motsvarande nordliga läge. Detta tack vare Golfströmmen som bland annat håller Isfjorden där Longyearbyen ligger isfri året runt. På Svalbard märks de globala klimatförändringarna tydligt, genom stigande temperaturer, minskande havsisar och smältande glaciärer. Detta leder till att djurlivet måste finna nya anpassningar för sin existens. Också det mänskliga samhället påverkas, bland annat genom ökat antal laviner vintertid i Longyearbyen och ökad risk för jordskred då permafrosten släpper i kombination med ökade regnmängder.
Det nordliga läget ger också fyra månader med midnattssol under sommarhalvåret och en lika lång mörkertid på vintern.
