Om Svalbard

Svalbard är en ögrupp som ligger i Norra ishavet, halvvägs mellan Norge och Nordpolen. Huvudön heter Spetsbergen och gav tidigare namn åt hela ögruppen. Andra betydande öar är Nordaustlandet, Edgeøya, Barentsøya, Kvitøya (Vitön), Kong Karls Land, Prins Karls Forland och Hopen. Bjørnøya som ligger nästan halvvägs mellan Norska fastlandet och Spetsbergen räknas också till Savalbard.

Svalbard har en total landyta på 61 020 kvadratkilometer (i jämförelse 20 gånger större än Gotland). Av landytan täcks 60 % av glaciärer. 65 % av landarealen är skyddad som nationalparker eller naturskyddsområden. Den sammanlagda havsarealen är 90 200 kvadratkilometer varav 87 % är skyddad.

Svalbard har ingen ursprungsbefolkning. Först 17 juni 1596 upptäckte holländaren Willem Barentsz Svalbard. Han var då på sin tredje resa för att finna den kortaste sjövägen mellan Europa och Asien. Kanske har människor varit på Svalbard tidigare men några säkra spår efter dem har ännu ingen kunnat finna. Först under 1700-talet började fångstmän i mindre grupper stanna på Svalbard också över vintern. Bosättningar året runt etablerades först på 1900-talet.

Svalbardtraktaten

Fram till 1920-talet var Svalbard ett ingenmansland. 9 februari 1920 undertecknades Svalbardstraktaten som trädde i kraft 14 augusti 1925. Traktaten ger Norge territoriell suveränitet över Svalbard men de undertecknande nationerna, nu ett 40-tal till antalet, har omfattande ekonomisk rätt att bedriva verksamhet i området. Traktaten föreskriver också att militär verksamhet inte får bedrivas på Svalbard. Sverige är en av nationerna som undertecknat avtalet.

Innan Svalbardtraktaten tecknades bedrevs här oreglerad industriell verksamhet med bland annat valfångst för valkokerier, omfattande jakt på säl, valross och isbjörn samt kolbrytning och annan mineralutvinning. Bland andra hade Sverige här en kolgruva, Svea gruva. I dag bedrivs bara husbehovsjakt i mindre omfattning på säl, ren och ripa. Kolbrytning sker endast för egen produktion av el och fjärrvärme.

Befolkning

Svalbard har en åretruntboende befolkning på cirka 2 650 personer (2016) av dessa bor 2 100 i huvudorten Longyearbyen och 50-talet i forskarsamhället Ny-Ålesund. Omkring 500 personer bor i det ryska gruvsamhället Barentsburg. Livet i Longyearbyen lockar folk från hela världen. Här bor personer med pass från närmare ett 50-tal skilda länder. Bland andra 100-talet svenskar. Det är svårt att exakt ange ett invånarantal. I statistiken räknas de som har för avsikt att bo och vara verksamma på Svalbard mer än i ett halvår. Och omsättningen är stor omkring 20 % flyttar in och ut varje år.

Bra länkar

Top